Tryckklassificeringar

Tryckklassificeringar är ett system för att klassificera utrustning och komponenter utifrån det tryck de är avsedda att innefatta, med syftet att ange vilka konstruktionselement, material och uppsättningar av krav som ska tillämpas. Huvudbegreppet är designtryck eller maximal tillåten arbetstryck (MAWP), ofta uttryckt i bar eller MPa. Beroende på klassificeringen avgörs vilka standarder, regler och provningar som gäller för konstruktion, montering och drift.

Tryckklassificeringar används främst för tryckkärl, rörsystem och säkerhetsanordningar inom industrier som kemi, olje- och gas, energiproduktion och livsmedelssektorn. De påverkar materialval, väggtjocklek, svets- och härdningskrav, tätningar samt krav på provning och besiktning. Klassificeringen förenar ingenjörsmässiga aspekter med regelverk och syftar till att säkerställa säker drift och miljöskydd.

Regelverk och standarder som ofta ligger till grund för tryckklassificeringar inkluderar europeiska tryckutrustningsdirektivet (PED) och harmoniserade standarder som EN 13445 (tryckkärl utan motorkraft) samt EN 13480 (rörsystem). I andra regioner används ofta ASME Boiler and Pressure Vessel Code, API-standarder eller nationella föreskrifter. Processen innefattar beräkningar av designtryck, materialval, tjockleksberäkningar, hydrostatiska eller pneumatiska tester, samt märknings- och dokumentationskrav.

Sammanfattningsvis fungerar tryckklassificeringar som en avgörande referensram för att säkerställa att utrustning som innehåller vätska eller gas vid högt tryck uppfyller rätt säkerhets- och prestandakrav genom hela livscykeln.