Trepunktbelysning

Trepunktbelysning är en standardmetod inom film-, foto- och scenbelysning där tre olika ljuskällor används för att forma en bild av ett motiv: huvudljus (key light), fyllljus (fill light) och bakljus (back light). Genom att kombinera ljusens placering, intensitet och kvalitet skapas volym, separation mot bakgrunden och en kontrollerad stämning.

Placering: huvudljuset placeras oftast runt 30–45 grader från kameran och något över ögonhöjd; fyllljuset placeras på motsatt sida i lägre intensitet för att mjuka skuggor utan att eliminera dem helt; bakljuset placeras bakom och något ovanför motivet, i en vinkel mot kameran för att lägga kanten runt håret och axlarna och isolera motivet från bakgrunden.

Intensitet och kvalitet: kontrasten mellan huvud- och fylljus avgör karaktären. Vanliga förhållanden är 2:1 eller 3:1 till förmån för huvudljuset; mjukt ljus uppnås med diffusers och större ljuskällor, hårt ljus med direkt ljus utan diffusion. Färgbalans bör hållas konsekvent mellan ljusen.

Användning och historia: trepunktbelysning används främst i porträtt, studiofilm och TV men kan justeras för scenframställningar och dokumentära projekt. Metoden utvecklades under 1930-talet i Hollywood som en systematisk modell för att skapa bildvolym med enkla medel. Trots modernare teknik är den fortfarande grundläggande som utgångspunkt för mycket av dagens ljussättning.