Transduktionsmetod

Transduktionsmetod är en metod för genetisk överföring där DNA överförs till en mottagarcell via ett viruspartikel, oftast ett bakteriofag. Metoden används främst inom bakteriell genetik men också inom molekylär biologi och genteknik där virala vektorer används för effektiv DNA-leverans till celler.

Det finns två huvudtyper av transduktion. Generell transduktion uppstår när bakteriellt DNA felaktigt paketeras i en fage kapsid under den lytiska cykeln. Denna partikel infekterar en ny värdcell och introducerar främmande DNA som kan integreras i värdens genom. Specialiserad transduktion uppstår när fagen integreras i värdens genom under lysogen fas; vid senare excision följer angränsande värdgener med i fagepartikeln och överförs till nästa cell.

Användningen av transduktionsmetoder inkluderar genetisk kartläggning och skapandet av rekombinanta bakteriestammar i forskning. Inom biomedicinska tillämpningar används virala vektorer som lentivirus, adenovirus eller adenoassocierade virus (AAV) för transduktion av celler och vävnader i studier och terapi, dock med betydande biosäkerhets- och etikfrågor.

Begränsningar inkluderar värdspecificitet, storleksbegränsningar på DNA som kan överföras, risker för immunrespons och insertional mutagen, samt att vissa typer av celler är svåra att transducera. Noggrann kontroll och biosäkerhetsnivåer krävs i labbmijöer.