Torkgräns

Torkgräns, på svenska ofta översatt till drying limit, är ett begrepp som används inom materialvetenskap och processteknik för att beteckna den fukthalt eller relativa fukthalten vid vilken ett materials torkbeteende förändras markant. Det refererar ofta till gränsen mellan den fas då fukten avlägsnas lätt och den fas där inre diffusion styr torkningen eller där jämvikten med omgivningen hindrar vidare torkning under givna förhållanden.

Torkgränsen är inte ett universellt värde utan beror på material, temperatur, luftflöde och fuktnivåer. I torkkurvor motsvarar den ungefär slutet av den konstant-torkningsperioden och början av fallande hastighetsperioden, eller den kritiska fukthalten där avdunstningen på ytan hamnar efter inre transport.

Tillämpningar finns inom trätorkning och design av industriella torkare, där uppnått torkgräns påverkar sprickbildning, skevhet och energianvändning. Inom livsmedel och läkemedel hjälper begreppet att fastställa säkra fuktnivåer för lagring och textur. Inom textilindustrin kan torkgränsen relatera till stabilitet i fibrer vid närhet till deras fuktdynamik.

Mätning och bestämning: gravimetrisk fuktinnehållsmätning, ugnstorkning eller sorptionstester; torkdata plottas som fuktratio mot tid; torkgränsen identifieras som inflectionen eller punkten där torkhastigheten minskar markant. Begränsningar: uppträder under varierande förhållanden och är inte universell mellan material.

Se även: fukt, fuktinnehåll, avdunstning, torkning.