Tonomfång

Tonomfång avser det totala registret av toner som en ljudkälla kan producera under givna förhållanden. Begreppet används för sångare, musikinstrument och elektroniska ljudkällor och beskriver skillnaden mellan den lägsta och högsta tonen som kan produceras med den aktuella tekniken eller utrustningen.

Inom sång beskriver tonomfång vad rösten kan frambringa, medan tessitura anger där rösten känns mest bekväm och hållbar under längre stycken. För instrument beskriver tonomfång det område som normalt kan spelas eller genereras praktiskt; för ett standardpiano på 88 tangenter sträcker sig tonomfånget vanligtvis från A0 till C8.

Tonomfång mäts ofta i oktaver eller semitoner. Praktisk bestämning påverkas av konstruktion, material, spänning, ålder och miljö samt teknik och användning, särskilt för digitala källor där gränser sätts av mjukvara eller oscillatorernas egenskaper.

Användningsområden för tonomfång inkluderar musikpedagogik, instrumentdesign, repertoarplanering och ljudteknik. Begreppet används också i jämförelser mellan rösttyper och instrumentkategorier samt vid notations- och transpositionsarbete.

Relaterade begrepp är tonhöjd, oktav, frekvensomfång, tessitura och dynamiskt omfång. Tonomfång är ofta variabel och kontextberoende och kan därför skilja sig mellan olika performance- eller inspelningssituationer.