Tolkningsform

Tolkningsform är ett begrepp som används inom humaniora och samhällsvetenskaper för att beteckna sättet eller formen i vilken tolkningar görs. En tolkningsform anger vilken teoretisk ram, vilka antaganden och vilka kriterier som styr hur en text, ett konstverk, ett historiskt dokument eller ett socialt fenomen förstås. Ordet bildas ur tolkning och form och markerar processen snarare än själva slutsatsen.

Begreppet används över flera discipliner, bland annat litteraturvetenskap, religionsvetenskap, arkeologi och juridik. Inom juridiken talar man till exempel om tolkningsformer i tolkningen av lagtext och avtal (till exempel textuell, målsättningsbaserad eller teleologisk tolkning). In litteraturen beskriver tolkningsform hur analytiska perspektiv—såsom historiskt, hermeneutiskt, psykoanalytiskt eller feministiskt—former förståelsen av en verks text. I kulturarv och konsthistoria är tolkningsform kopplad till hur ikonografiska, ikonologiska eller kontextuella ansatser används för att förstå betydelse.

En tolkningsform är alltså inte en enskild metod utan ett uppsättningsverktyg där forskaren väljer eller kombinerar olika angreppssätt beroende på fråga, text och kontext. Reflektion över tolkningens form är central för trovärdighet och transparens, eftersom olika tolkningsformer kan leda till olika tolkningar av samma företeelse. Kritisk medvetenhet om egna fördomar och tydlig redovisning av vilka kriterier som använts är vanliga krav inom samtida forskning.