Tillväxtpakten

Tillväxtpakten, formellt Stabilitets- och tillväxtpakten, är EU:s ramverk för att säkerställa offentliga finanser och budgetdisciplin bland medlemsländerna. Paketet antogs 1997 som en del av Maastrichtavtalet i samband med införandet av valutaunionen och syftar till att förena ekonomisk tillväxt med hållbar finanspolitik.

Det består av två delar: en förebyggande arm och en korrigerande arm. Den förebyggande delen siktar mot ett medellångsiktigt mål där den allmänna budgetbalansen är nära balans eller i överskott, och uppmuntrar medlemsländerna att föra finanspolitiken mot hållbarhet över konjunkturscyklerna. Den korrigerande delen utgör Excessive Deficit Procedure (EDP) och träder i kraft om ett medlemsland har ett underskott som överstiger 3 procent av BNP eller en skuldsättning som överstiger 60 procent av BNP och inte närmar sig en hållbar nedgång. Under EDP kan Europeiska rådet eller Europeiska kommissionen kräva åtgärder, och i allvarliga fall besluta om sanktioner.

Ramarna bygger på principen om ansvarsfull budgetpolitik inom EU. De centrala måtten är en gräns på cirka 3 procent för underskottet av BNP och en skuld som inte överstiger 60 procent av BNP, eller som är på väg mot den nivån. Övervakningen sker av Europeiska kommissionen och Europeiska rådet inom den europeiska terminen, med regelbundna bedömningar och rekommendationer.

Tillväxtpakten har varit föremål för reformer och debatt, särskilt under eurokrisen, då kritiker efterfrågade skärpningar och bättre genomförande. Idag fungerar den som en central beståndsdel av EU:s budget- och stabilitetsregim.