Testmönsters
Testmönsters är återanvändbara mallar eller strukturer för testarbete som används inom mjukvarutestning. Begreppet härrör från designmönster och syftar till att beskriva beprövade sätt att organisera och skriva tester för ökad läsbarhet, underhållbarhet och testtäckning. Genom att använda testmönster kan team dela bästa praxis och minska duplicering i testkoden, samtidigt som det blir lättare att utöka och underhålla testerna över tid.
Vanliga testmönster inkluderar:
- AAA-mönstret (Arrange-Act-Assert): testet delas upp i uppsättning, körning och verifiering.
- Given-When-Then (Gherkin/BDD): scenarios formulerade som givna förutsättningar, handlingar och resultat.
- Testdubbler (mocks, stubs, fakes, spies): isolera enhetens beroenden.
- Fixture-mönstret: centraliserad uppsättning och rensning för stödjande tester.
- Parameteriserade tester (data-driven): kör samma testlogik med olika indata.
- Tillståndsbaserade tester: verifiera övergångar mellan olika tillstånd.
- Isolering genom uppsättningar och rensning: se till att tester inte påverkar varandra.
Användning och anpassning: testmönster anpassas efter språk och ramverk, till exempel JUnit/NUnit, pytest eller RSpec. Användningen