Testförbud

Testförbud är en term som används inom internationell rätt och säkerhet för att beskriva förbud mot vissa tester, framför allt kärnvapentest. Sådana förbud syftar till att hindra teknikutveckling i vapenprogram, minska miljö- och hälsorisker och motverka spridningen av kärnteknologi. Begreppet används även i bredare sammanhang, men i praktiken handlar de flesta diskussioner om kärnvapen.

Det mest kända historiska exemplet är Partial Test Ban Treaty (PTBT) från 1963, som förbjuder kärnvapentest i atmosfären, i rymden och under vatten. Undanför dessa domäner tillåts tester i första hand under jord, vilket möjliggjorde fortsatt provsprängningar utan att bryta avtalet.

Ett senare och mera omfattande försök är Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty (CTBT) som öppnades för undertecknande 1996 och avser ett fullständigt förbud mot kärnvapentester. CTBT har ännu inte trätt i kraft, eftersom inte tillräckligt antal av de så kallade Annex 2-länderna har ratificerat avtalet.

För att övervaka efterlevnaden upprättades International Monitoring System (IMS), och CTBTO:s organisation arbetar med inspektionsprocedurer för inspektioner på plats vid misstanke om brott mot förbudet. IMS samlar in seismiska, hydroakustiska, infraljudsdata och radionukliddata över hela världen.

Betydelse och kritik: Testförbud ses som ett centralt verktyg inom icke-spridning och kärnvapennedrustning, eftersom det minskar upptrappningsrisken och miljöpåverkan. Kritiker påpekar dock att övervakningen inte är perfekt, att vissa länder tvekar att ratificera och att tekniska kringgåelser kan förekomma.