Tertiärförslutning

Tertiärförslutning, ofta översatt till tertiary sealing, är ett begrepp som används inom tandvården, särskilt i sammanhang som rör konservativ eller minimalinvasiv behandling. Det beskriver en sista förslutning eller tätning av en tandyta efter en inledande behandling eller karieshantering, med syfte att förbättra marginaltätningen och skydda dentin och pulpa mot bakterieinträngning och återinfektion.

Indikationer för tertiärförslutning är bland annat djupa karieslägen där fullständig kariesborttagning skulle innebära en ökad risk för pulpanära komplikationer, eller som en kompletterande åtgärd efter aůgonsyn eller delvis kariesborttagning. Metoden används även i samband med återfyllda eller restaurerade tänder där ett extra skyddsgrepp mot mikromisslyckor anses fördelaktigt.

Material och teknik varierar, men vanliga alternativ inkluderar glasjonomercement, resinbaserade tätskikt eller andra biokompatibla tätningsmaterial. Tekniken innefattar ofta rengöring av området, ytlig etsa- och/eller bindningssteg i vissa fall, och därefter applicering av ett tunt lager som fungerar som yttersta skyddslag. Målet är att skapa en långvarig tätning som resistens mot kariesangrepp och slitage över tid.

Effektiviteten hos tertiärförslutning är föremål för forskningsdebatt. Viss evidens tyder på minskad mikroleckage och förbättrad skyddseffekt, men resultat varierar beroende på materialval, klinisk teknik och patientens riskprofil. Metoden ses som en del av en övergripande karieshanteringsstrategi och tedlar ofta i samband med andra preventiva åtgärder.

Se även: minimalinvasiv vård, kariesriskbedömning, indirekt pulpafyllning, direkt pulpafyllning, mikroleckage.

Note: Begreppet används främst i svensk tandvård och kan ha varierande användning i andra språkvarianter.