Tensidtypen

Tensider, eller ytenergi-sänkare, är molekyler som reducerar vattenytans spänning mot olika ytor och vätskor. Genom att sänka ytspänningen förbättrar de våtning, emulsionering, dispersion och skumbildning, vilket gör dem användbara i rengöring, kosmetika, livsmedel och industriella processer.

Tensider klassificeras ofta efter deras joniska laddning. Anjoniska tensider bär en negativ last i lösning och används ofta för stark rengöring och skumbildning; exempel är natriumlaurylsulfat och natriumdodecylbenzensulfonat. Katjoniska tensider är positivt laddade och används ibland för antistatiska egenskaper och mjukgörande effekt i textilier och kosmetika. Ickejoniska tensider är neutrala och generellt skonsamma mot huden samt kompatibla med många andra tensider; de används ofta i milda rengöringsmedel. Amfoteriska eller zitterioniska tensider kan uppvisa både positiva och negativa laddningar beroende på pH och används ofta i skumreglering och milda produkter, t.ex. betainer.

Egenskaper hos tensider beror på deras kemiska struktur. Viktiga begrepp inkluderar den kritiska micellära koncentrationen (CMC), vid vilken molekylerna börjar bilda miceller, och hydrophilic-lipophilic balance (HLB), som hjälper förutse hur väl ett tensid lämpar sig för rengöring, emulsioner eller skum. Val av tensid påverkas av applikation, pH, temperatur och inblandade ämnen.

Miljö- och säkerhetsaspekter varierar mellan tensider. Vissa är lätt nedbrytbara och mindre toxiska, medan andra har längre livslängd i miljön och olika grad av hudirritation. Valet av tensid görs ofta med hänsyn till effektivitet, stabilitet och hållbarhet.