TVanvändning

TVanvändning är den samlade termen för hur publiken konsumerar television, inklusive vad som tittas, när och på vilka enheter. Den omfattar traditionell linjär TV, inspelad TV, catch-up och on-demand-streaming samt användning av TV-apparater, datorer och mobila enheter där TV-innehåll visas. Begreppet innefattar tittarbeteende, den totala mängden tid som spenderas framför skärmen och hur innehåll väljs och distribueras.

Mätning av TVanvändning görs av marknadsundersökningsföretag och medieorganisationer, som samlar in data från paneler, set-top-boxar och appar, samt från streamingplattformar där tillgängligt. Vanliga mått är räckvidd (antal unika tittare under en period), tittartid, tittarandel och hur tittningen fördelas över dygnet. Digitala plattformar bidrar med ytterligare mått som antal visningar, genomsnittlig visningstid per visning och retention över program eller säsong.

Trender i TVanvändning visar en övergång från traditionell linjär TV till on-demand-streaming i många marknader. Många tittare använder flera enheter och växlar mellan live-sändningar, catch-up och senare uppspelning. Reklamfinansierad streaming ökar samtidigt som prenumerationsbaserad streaming växer. Innehåll distribueras via olika plattformar och organiseras ofta i serier eller serier med kortformat på sociala medier, vilket påverkar hur publiken hittar innehåll och hur programplanering görs.

Betydelsen av TVanvändning ligger i hur programplanering, innehållsskapande och reklaminvesteringar anpassas efter publikens beteende. För producenter och sändningsföretag krävs i ökande grad datadrivna beslut om sändningstider, format och distribution. För annonsörer innebär ökad plattforms- och enhetsfragmentering nya metoder för att uppnå räckvidd och effekt. Datainsamling och användning regleras av integritetslagar och krav på samtycke, bland annat enligt tillämplig personuppgiftslagstiftning.