TCRantikroppsbindning

TCRantikroppsbindning avser bindningen mellan antikroppar och T-cellreceptorn (TCR) som finns på ytan av T-lymfocyter. Antikroppar som riktas mot TCR kan vara specifika för TCR-αβ eller TCR-γδ-kedjorna, eller mot proteiner i TCR-komplexet som CD3, vilket underlättar signaltransduktion i T-celler.

Användningar av anti-TCR-antikroppar inkluderar detektion i flödescytometri och immunhistokemi samt användning i selektionstekniker som magnetbaserad cellsortering (MACS) för att isolera eller depletera T-celler. De används därför både för diagnostik och för forskningsändamål där man vill analysera T-cellers förekomst, subtyper och distributionsmönster.

Funktionellt kan TCR-bindning antingen blockera igenkänning av peptid-MHC eller aktivera T-celler genom korslänkning av TCR och CD3-komplexet; vissa anti-TCR-antikroppar används därför för immunmodulation, medan andra används huvudsakligen som diagnostiska verktyg. Effekten beror på antikroppens specificitet, valency och hur den binder till TCR-komplexet.

Begränsningar inkluderar den stora mångfalden av TCRs variabla regioner samt risk för korsreaktivitet. Detta gör att många antikroppar är specifika för vissa T-cellssubpopulationer eller för vissa art-specifika TCR-typer. I forskningen används anti-TCR-antikroppar för att studera T-cellers distribution och aktivering samt för att övervaka T-cellsreaktioner i transplantation och autoimmuna sjukdomar.