Säkringens

Säkringens är en överströmsskyddsanordning som automatiskt bryter strömmen när den överstiger ett förutbestämt värde. Dess huvudsakliga funktion är att skydda ledningar, utrustning och personer från överhettning och brand. I svenska installationer används ordet säkring både för individuella enheter och för hela säkringskopplingar som skyddar en krets. Den nominella strömmen och den högsta arbetsspänningen anges på säkringen.

Verkningsprincipen bygger på ett smältbart element som värms upp av överskottström. När strömmen överstiger säkringens märkström smälter elementet och kretsen bryts. Eftersom de flesta traditionella säkringar är engångsanordningar måste de bytas ut mot nya med samma eller likvärdig skyddsklass efter utlöst.

Typer av säkringar kan grovt delas in i traditionella smälssäkringar i glas- eller kapselform som används i äldre installationer, samt säkringslösningar i moderna elcentraler där åtskilda säkringsenheter ersatts eller kompletterats av automatiska brytare (elförsäkringar). För bostäder dominerar idag säkringscentraler med brytare, medan engångssläpp i glas används kvar i vissa äldre byggnader och maskiner.

Säkerhet och standarder betonar att byten och reparationer ska utföras av behörig personal och med rätt nominell ström och typ. Slutna eller brända säkringar ska inte användas igen. Efter utlöst ska säkringen hanteras avfallsmässigt och ersättas enligt gällande elsäkerhetsföreskrifter.

Historia och användning: Säkringar uppkom i tidiga elinstallationer och ersattes i stor utsträckning av automatiska brytare i moderna bostäder. Smälssäkringar finns fortfarande i äldre byggnader och särskilda utrustningar.