Svavellösningsprocesser

Svavellösningsprocesser är tekniker och kemiska reaktioner som används för att lösa upp eller extrahera svavel eller svavelhaltiga föreningar från fasta material, exempelvis malmer, kol, sediment eller avfallsströmmar. Begreppet omfattar både kemisk, fysikalisk och biologisk behandling som syftar till att omvandla svavel i form av sulfider, elementärt svavel eller andra föreningar till lösliga former såsom sulfat.

Vanliga metoder inkluderar oxidativ lakning med syror eller oxidationsmedel, alkaliska eller komplexbildande lösningar och biologisk lakning (bioleaching). Vid oxidativ lakning oxideras sulfider som pyrit (FeS2) till sulfat och lösliga järn- och svavelföreningar, ofta med samtidig bildning av syra. Bioleaching utnyttjar svaveloxiderande mikroorganismer (till exempel Acidithiobacillus) som accelererar sulfideoxidation och används industriellt vid metallutvinning.

Användningsområden är framförallt metallutvinning (koppar, zink, guld), avsvavling av kol och avloppsslam samt behandling av förorenade massor. Processernas effektivitet påverkas av faktorer som pH, temperatur, redoxförhållanden, partikelstorlek och närvaro av passiverande beläggningar (till exempel elementärt svavel).

Miljömässiga aspekter är viktiga: svavelförändringar kan ge upphov till surt avrinning och mobilisering av tungmetaller, vilket kräver efterföljande neutralisering och rening. Val av metod styrs av ekonomiska, tekniska och miljömässiga överväganden.