Straffmetoder

Straffmetoder är de sanktioner ett rättssystem kan ålägga en person som begått brott. De ska i varierande grad upprätthålla rättvisa, avskräcka från nya brott och stödja den dömdes återanpassning i samhället. Straffmetoder omfattar både frihetsberövande och icke-frihetsberövande åtgärder samt vård- och stödinsatser som följer av rättsprocessen.

De vanligaste kategorierna av straffmetoder inkluderar fängelse, böter och andra penningpåföljder, villkorlig dom med prövotid och ofta övervakning. Samhällstjänst där den dömde utför oavlönat arbete är också vanligt i flera rättsordningar. Elektronisk övervakning (fotboja) används i vissa fall som alternativ till frihetsberövande. Skyddstillsyn kombinerar övervakning med vårdåtgärder för personer som behöver stöd eller behandling utan att hållas i fängelse.

Vårdåtgärder, såsom tvångsvård och psykiatrisk vård, tillämpas när brottslig handling har koppling till missbruk eller psykisk ohälsa och där risker eller behov av behandling är betydande. Straffen kan ofta kombineras i en dom; exempelvis ett fängelsestraff följt av eller åtföljt av övervakning, vård eller samhällstjänst. Åtgärdernas val avgörs av brottets allvar, den dömdes ålder och bedömningar av risk och återanpassning.

I Sverige regleras straff och sanktioner i brottsbalken och särskilda lagar. Fängelse används för allvarligare brott och kan vara flera månader till många år, medan böter och ungdoms- eller villkorlig påföljd är vanligare för mindre allvarliga fall. Samhällstjänst, elektronisk övervakning och skyddstillsyn är exempel på alternativa sanktioner som kan användas ensam eller i kombination.