Stjärnbildningsaktivitet

Stjärnbildningsaktivitet, även känt som stjärnbildning, är den kosmiska process genom vilken gas och stoft i rymden kollapsar under sin egen gravitation för att bilda nya stjärnor. Denna process sker huvudsakligen inom gigantiska, kalla moln av molekylär gas och stoft som kallas molekylmoln. Dessa moln kan vara otroligt stora, sträckande sig över tiotals eller hundratals ljusår.

Inom ett molekylmoln kan regioner av högre densitet uppstå, antingen genom slumpmässiga fluktuationer eller genom yttre störningar som chockvågor från närliggande supernovor. När en sådan tät region blir tillräckligt massiv börjar gravitationen dominera, vilket orsakar att molnet kollapsar. Under kollapsen fragmenteras molnet ofta i mindre klumpar, var och en potentiellt bildande en eller flera stjärnor.

När en klump kollapsar värms den upp och börjar rotera snabbare. Detta leder till att material samlas i en platt skiva runt en central protostjärna. Protostjärnan fortsätter att samla massa från skivan och dess temperatur och tryck ökar. När temperaturen i protostjärnans kärna blir tillräckligt hög för att initiera kärnfusion av väte till helium, föds en ny stjärna.

Stjärnbildningsaktivitet kan variera kraftigt i olika delar av universum. Vissa galaxer upplever intensiv stjärnbildning, medan andra är relativt inaktiva. Miljön, som närvaron av galaxkollisioner eller starka gravitationella fält, kan påverka hur och var stjärnor bildas. Stjärnbildning är en fundamental process för universums utveckling och för skapandet av planeter och andra himlakroppar.