Stabilitetssystem

Stabilitetssystem fungerar som tekniska lösningar som syftar till att bibehålla eller återställa stabilitet i ett fordon, en konstruktion eller ett processflöde genom att övervaka avvikelser från det förväntade beteendet och vid behov ingripa. Begreppet används inom flera områden, men är särskilt framträdande inom fordonsindustrin där det syftar till att motverka sladd, sken eller förlust av kontroll.

Inom fordon används ofta elektroniska stabilitetssystem (ESC) som integrerar sensorer och aktorer för att övervaka kördynamiken. Sensorerna mäter bland annat hjulhastigheter, vinkelhastighet (yaw rate), domkraft och hjulvinklar samt fordonets hastighet och riktning. Om systemet uppfattar att fordonets beteende avviker från förarens inmatningar, kan det ingripa genom att modulera bromskraften på en eller flera hjul och/eller minska motorvarvtalet. Målet är att motverka över- eller understyrning och därmed förhindra kontrollförlust i kritiska situationer, särskilt på hala vägar eller vid hastiga manövrar.

Historiskt utvecklades stabilitetssystem under andra halvan av 1900-talet och har blivit standard i många regioner. I Europeiska unionen blev ESC obligatoriskt i nya personbilar från 2014. Systemen kompletterar befintliga skydd som anti-sladdbroms (ABS) och arbetar tillsammans med förarens insats för ökad körsäkerhet.

Stabilitetssystem är inte en ersättning för säker körning eller bra vägförhållanden; deras effektivitet beror på korrekt funktion, underhåll och förare som förstår systemets begränsningar.