Solfläckcyklerna

Solfläckcyklerna avser den cirka 11-åriga variationen i solaktiviteten, framför allt antalet solfläckar som syns på solens yta. Under cykelnas maxima uppträder fler solfläckar, starkare magnetfält och högre nivåer av solutstrålning i vissa våglängder. Vid minima är solfläckarna färre och solens övergripande aktivitet lägre. Dessa cykler är en del av en längre magnetisk cykel på ungefär 22 år, där magnetfältets polaritet växlar vart 11:e år och fullbordas efter två sådana cykler i en Hale-cykel.

Orsaken till cyklerna ligger i solens inre dynamo: konvektion och differentierad rotation driver magnetfält som byggs upp, inverteras och därigenom skapar periodisk aktivitet. Amplituden varierar mellan cyklerna; vissa var särskilt starka, andra mer dämpade. Periodiska mätningar visar att cykel 19 var stark medan cykel 23 och särskilt cykel 24 var svaga till måttligt starka; aktuell observation ligger i cykel 25:s fas.

Historiska data finns i längre tidsserier av solfläckräkningar, inklusive Zurich- och International Sunspot Number. Långt dessförinnan dokumenterades variationerna genom urkunder och observationer. Maunder-minimumet, cirka 1645–1715, var en period med mycket få solfläckar och har kopplats till kallare klimatförhållanden i delar av Europa, även om sambanden mellan solaktivitet och klimat är föremål för pågående forskning.

Betydelsemässigt påverkar solfläckcyklerna rymdvädret och därmed radio-, kommunikations- och satellitverksamhet samt polära norrsken. Deras effekt på klimatet är osäker och aktivt undersökts med moderna observationer från rymden.