solfläckar

Solfläckar är mörkare områden i solens fotosfär. De är betydligt kallare än omgivningen, cirka 3 000–4 500 kelvin jämfört med ungefär 5 500 kelvin i omgivningen, och uppträder ofta i grupper. Fläckarnas mörker beror på starka magnetfält som hämmar konvektion och därmed energitransport till ytan. Varje fläck har ofta en mörkare kärna, umbra, omgiven av en ljusare ring kallad penumbra. Fläckarna kan vara mycket stora, upp till tiotusentals kilometer i diameter.

Fläckarna bildas där solens magnetfält är starkt och komplext, vilket dämpar lokal konvektion. De förekommer i grupper som kan innehålla allt från ett par till hundratals fläckar och följer den aktiva solaktiviteten. Längden på deras liv varierar från några dagar till flera veckor.

Solfläckar följer en cirka 11-årig cykel: deras antal ökar till ett maximum, minskar sedan igen och magnetiska polariteterna byter riktning mellan cyklerna. Denna cykel driver variationer i solens totala strålning och påverkar rymdväder och radiokommunikation på jorden. Historiskt har längre perioder med få fläckar förekommit, till exempel Maunder-minimumet.

Observation och betydelse: Solfläckar har observerats sedan tidiga 1600-talet, bland andra av Galileo Galilei och Christoph Scheiner. Idag används internationell solfläcksregistrering för att följa cykeln. Fläckarnas förståelse bidrar till kunskap om solens magnetism och dess inverkan på jordklimat och tekniska system.