Snabbstål

Snabbstål, eller högsnabbstål, är en grupp verktygsstål som kännetecknas av hög slitstyrka och förmåga att behålla skärpan vid höga temperaturer. Detta gör det lämpligt för skärande verktyg som används vid hög hastighet, där verktygets skärminne skulle försämras hos vanliga stål. Snabbstål används ofta i borr-, fräse-, svarvar- och gängtillverkning samt i andra skärverktyg.

Komponenter och legeringar

De huvudsakliga legeringselementen i snabbstål är kol, volfram (W), molybden (Mo), vanadin (V) och krom (Cr). Vissa sorter innehåller kobolt (Co) för ännu högre hårdhet vid temperaturer. Vanliga verktygsgrader innefattar M2, M35 och M42, bland andra. Den exakta sammansättningen varierar mellan olika märken och standarder, men fokus ligger på att skapa hög hårdhet med god slitstyrka även när temperaturen ökar.

Egenskaper och behandling

Snabbstål uppvisar hög hårdhet som bibehålls vid uppvärmning, ofta kallad höghastighets- eller red hardness. Efter värmebehandling uppnås hårdheter runt 60–70 HRC beroende på grad och krav. Värmebehandlingen innefattar austenitisering vid höga temperaturer, snabb härdning och efterföljande temperering i ett eller flera steg för att balansera hårdhet och seghet. Verktygen får därför både skärpan som krävs och tillräcklig duktilitet för att tåla stötar under bearbetningen.

Användning och historia

Snabbstål är vanligt inom metallbearbetning där höga temperaturer uppstår under skärning. Det ersätter ofta enklare stål i verktygsapplikationer som kräver bättre prestanda. Utvecklingen av snabbstål skedde under början av 1900-talet och har sedan dess varit grundläggande för skärverktyg över hela världen.