Smärtintensitet

Smärtintensitet är en subjektiv upplevelse av hur stark smärtan är vid en viss tidpunkt eller under en viss tidsperiod. Den beskriver smärtans magnitud och används ofta för att bedöma behov av behandling och följa behandlingseffekt. Smärtintensitet är en komponent i den större upplevelsen av smärta, som även omfattar känslomässiga och funktionella aspekter.

Vanliga metoder att mäta smärtintensitet är självrapportering med kvantitativa skalor. Numerisk smärtskala (NRS) anger smärtan som ett tal mellan 0 och 10, där 0 betyder ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta. Visuell analog skala (VAS) används ofta som en 0–100 millimeter linje där patienten markerar en punkt som motsvarar smärtintensiteten. Visuell kategorisk skala (VRS) använder enkla kategorier som 0–4. För barn finns anpassade skalor som FPS-R (Faces Pain Scale – Revised). Vid kommunikationssvårigheter eller icke‑verbala patienter används observationella bedömningar som FLACC-skalan (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability).

Användningen i vården inkluderar att vägleda ofta beslut om smärtlindring, bedöma behandlingssvar över tid och jämföra effekten av olika interventioner. Smärtintensitet bör tolkas i kontext av patientens allmänna tillstånd, aktivitet, sömn, ångest och kultur. Den visar ofta olika samband med funktionsnedsättning och livskvalitet, men skalan fångar inte alltid den fullständiga smärtupplevelsen.

Begränsningar inkluderar subjektivitet och påverkan av humör, kognition, språk och kultur. Det är viktigt att använda konsekventa skalor och följa upp över tid. Inom forskning används smärtintensitet som huvudutfall och kan behöva tvärkulturell anpassning och översättning för jämförbarhet.