Smärtbedömningsskala

Smärtbedömningsskala är verktyg som används inom vård och forskning för att mäta patientens upplevda smärta och dokumentera förändringar över tid. Eftersom smärta är subjektiv fungerar skalor som en systematisk metod för att få jämförbara uppgifter som kan ligga till grund för kliniska beslut och uppföljning av behandling.

Skalorna kan vara unidimensionella eller multidimensionella. Unidimensionella skalor mäter endast smärtintensitet och inkluderar vanligen numeriska skalar (NRS) där patienten anger ett tal från till exempel 0 till 10, eller visuella analoga skalan (VAS) som ofta är 0–100 mm. Verbala kategoriska skalor (VRS) använder beskrivna smärtnivåer som ingen smärta till mycket stark smärta. Multidimensionella skalor bedömer flera aspekter av smärta, exempelvis kvalitet och påverkan: McGill Pain Questionnaire (MPQ) och dess korta version SF-MPQ, elleresk BPI som även bedömer hur smärtan påverkar vardagsaktiviteter. För barn och kommunikationshindrade finns särskilda skalor som FPS-R (Faces Pain Scale-Revised) och observerbara skalor som FLACC (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability) eller PAINAD vid demens.

Användning och tolkning innebär att patienten ofta rapporterar smärtan själv som isärkopplad från andra faktorer. Vid nedsatt kommunikation används observabla eller vårdgivarbaserade skalor. Baslinjevärden och uppföljning efter behandling följs upp så att förändringar kan bedömas; ofta anges en minsta kliniskt betydelsefull skillnad (MCID) för att bedöma klinisk relevans.

Begränsningar inkluderar subjektivitet, kulturella och språkliga skillnader samt att smärta upplevs olika hos olika individer. Skalorna är verktyg som bör användas tillsammans med klinisk bedömning och funktionell indikatorer för att guida behandling och utvärdering. Det finns översättningar och kulturell anpassning av skalor för att säkerställa giltighet över olika grupper.