Släktrelationer

Släktrelationer beskriver hur personer är relaterade till varandra inom familjen. De kan delas upp i blodsläkt, som grundar sig på gemensamt biologiskt ursprung, och relationer genom äktenskap eller adoption, ofta kallade affinitet eller genom släktförhållanden (till exempel svåger, svägerska). Blodsläkten omfattar vanligen förälder, barn, syskon, mor- och farföräldrars samt avkommor, samt närmare släkt som farbror, faster, moster, morbror och kusiner. Släktrelationer kartläggs ofta i ett släktträd där varje generation placeras i en nivå och avståndet mellan två personer mäts i led i trädet.

I vardagligt språk används termerna förälder, barn, syskon, farfar/morfar, farmor/mormor, farbror/morbror, faster/moster och kusin för närvarande blodsläkt. Genom äktenskap uppkommer också släktrelationer som svåger, svägerska, svärfar och svärmor. Adoption skapar juridiska släktband som kan uppfattas och regleras som släktrelationer även om de inte är biologiska.

Användningen av släktrelationer varierar mellan kulturer och rättssystem. I genealogisk forskning hjälper begreppet släktled att beskriva hur nära två personer är i släkt, medan juridiska sammanhang ofta reglerar arvsrätt och vårdnad utifrån släktavstånd och affinitet. Släktrelationer spelar även en roll i social identitet och familjestyrning, där normer för äktenskap, ärftlighet och ansvar kan variera mellan samhällen.