Skorpekomponenter

Skorpekomponenter är de grundläggande beståndsdelarna i jordskorpan och beskriver dess kemiska sammansättning och mineraliska innehåll. Jordskorpan består av kontinental skorpa och oceanisk skorpa, vilka skiljer sig åt i bergartstyp, sammansättning och tjocklek.

Kontinental skorpa domineras av granitiska och felsiska bergarter, medan oceanisk skorpa till stor del består av basalt och gabbro och är mafic i sammansättning. Vanliga mineraler är feldspar (plagioklas och kaliumfeldspar), kvarts, pyroxen, amfibol och olivin. Denna mineraliska sammansättning ger skorpanens karaktäristiska mekaniska egenskaper och relativt små andelar magneter och järn jämfört med manteln.

Den kemiska sammansättningen anges ofta i oxidform, där kiselrik struktur dominerar: SiO2, följt av Al2O3, FeO, MgO, CaO, Na2O, K2O och TiO2. Andra viktiga komponenter är spårämnen och volatila ämnen som vatten.

Tjockleken varierar avsevärt: kontinental skorpa är normalt cirka 25–70 km tjock, medan oceanisk skorpa är cirka 5–10 km. Skorpekomponenterna bildas och förändras genom bergskedjebildning, vulkanism och subduktion samt genom olika diagenes- och metamorfprocesser.

Forskning på skorpekomponenter använder geokemi, XRF och ICP-MS samt geofysiska metoder som seismik för att kartlägga innehåll och densitet. Förståelsen av skorpekomponenter är central för geologi, resursförsörjning och vattenförvaltning.