Självutjämnande

Självutjämnande är ett begrepp som används inom bygg- och golvbranschen för material som har tillräcklig flytande egenskap för att jämna ut sig själva under gravitationens verkan. Detta gör det möjligt att skapa en jämn, plan yta med minimalt manuellt arbete. Självutjämnande blandningar används framför allt som underlagningsskikt före ytbeläggningar som klinker, vinyl eller trä.

De vanligaste typerna är cementbaserade självutjämnande underlag (SLU), som består av cement, fyllmedel och polymermodifierare, samt epoxi- eller polyuretanbaserade system som självutjämnar. Cementbaserade produkter används ofta i bostäder och kommersiella lokaler, medan epoxi- och polyuretanbaserade system också erbjuder kemisk resistens och elastiska egenskaper för industriella miljöer och våtrum.

Installationen kräver noggrann ytsförberedelse: underlaget ska vara bärande, torrt och fritt från damm och lösa partiklar; många system kräver primning. Blandningen följer tillverkarens instruktioner och hälls ut på underlaget. Massan flyter ut och jämnar sig själv; ofta används en rätskiva eller liknande verktyg för att få rätt nivå. Härdning sker under kontrollerade förhållanden och tider varierar efter produkt och klimat.

Fördelarna inkluderar snabb installation, färdig yta med minimalt sliphantverk och bättre förberedelse för efterföljande golvbeläggningar. Begränsningar är behovet av korrekt underlagsförberedelse, risk för sprickbildning vid rörelser eller fuktproblem och längre restider före exakt belastning. Självutjämnande tekniker används i både små renoveringar och större nybyggnationer.