Serumjärn

Serumjärn är mängden järn som cirkulerar i blodets serum och är bunden till transferrin i plasman. Det utgör en del av bedömningen av kroppens järnstatus, men tolkas bäst i samspel med ferritin, transferrinmättnad och total järnbindande kapacitet (TIBC). Eftersom serumjärn varierar under dagen och påverkas av kost och sjukdom, används ofta morgontagning eller uppföljning över tid för att få en stabil bild.

Analysen görs på serum och resultatet anges vanligtvis i mikromol per liter (µmol/L) eller mikrogram per deciliter (µg/dL). Referensvärden varierar mellan laboratorier; hos vuxna ligger de ofta ungefär mellan 10–30 µmol/L (60–170 µg/dL). Serumjärn är vanligtvis lågt vid järnbrist, men kan påverkas av inflammatoriska tillstånd samt behandling med järn. Transferrinmättnad, som beräknas som serumjärn i förhållande till TIBC och uttrycks i procent, används tillsammans med ferritin för att differensiera mellan olika ursprung till låga järnnivåer.

Användning i klinik: Serumjärn används för att bedöma järnstatus hos patienter med misstanke om järnbrist eller järnöverskott och för att följa behandling. Eftersom enskilda mätningar av serumjärn kan vara opålitliga bör tolkningen göras i sammanhang av ferritin, transferrinmättnad och patientens kliniska bild.

Begränsningar och preanalytiska faktorer: Serumjärnnivån påverkas av diurnala variationer, kost, inflammation, lever- och njurfunktion samt medicinering. På grund av detta är det vanligt att använda flera marker för en robust järnstatus och att jämföra prover tagna vid olika tidpunkter.