Separationsförloppet

Separationsförloppet avser processen där ett ämne i en blandning delas upp i sina beståndsdelar genom att utnyttja skillnader i fysikaliska eller kemiska egenskaper. Målet kan vara att uppnå renare ämnen, få fram olika delströmmar eller möjliggöra återvinning av komponenter.

Grundläggande principer innefattar skillnader i kokpunkt (distillation), löslighet (separation baserad på olika ämnens förmåga att lösas i ett lösningsmedel), partikelstorlek (filtration, sedimentation, centrifugation), densitet (separation av två faser) samt affinitet mot en stationär eller mobil fas i kromatografiska eller elektrokinetiska metoder.

Exempel på vanliga separationsmetoder är distillation och avdunstning/kondensation, filtrering och centrifugering, kromatografi (t.ex. kolonnkromatografi), jonbyte och elektroforetiska tekniker, samt membranfiltrering och kristallisation.

I arbetsflödet kartläggs först blandningen och önskad produkt; därefter väljs lämplig metod och driftvillkor bestäms. Efter separationen bedöms renhet och utbyte, och ytterligare reningssteg kan tillämpas om krav på kvalitet eller kostnad kräver det.

Användningsområden omfattar kemisk och processindustri, livsmedels- och läkemedelsproduktion samt miljöteknik. Separationsförloppet är centralt för att styra produktflöden, spara energi och uppnå krav på kvalitet och hållbarhet.