Satsregler

Satsregler, inom språkvetenskapen ofta kallade satsregler eller syntaktiska regler, är regler som styr hur meningar och satser byggs i ett språk. De beskriver hur ord kopplas ihop, hur satserna förbinds med varandra och hur olika satsdelar placeras i förhållande till varandra. I svenska används satsregler för att beskriva bland annat ordningsföljd i huvudsatser och bisatser, hur frågor bildas genom inversion, hur negation placeras, samt hur olika satskonstruktioner som relativa satser och konjunktionella bisatser fungerar.

I svenskan omfattar satsreglerna också användning av skiljetecken, satslängd och strukturering av texter. Tydliga regler för följden mellan huvud- och bisatser och hur tidsformer och modus uttrycks ingår ofta i grundundervisningen. Exempel på vanliga mönster är hur en enkel sats som “Jag går till skolan” skiljer sig från en komplex sats som “Jag går till skolan eftersom jag vaknade tidigt”, där samband mellan satser tydliggörs genom konjunktioner och placering av verb i respektive sats.

Satsregler kan vara deskriptiva, som beskriver hur språket används i verkligheten, eller normativa, som anger vad som anses korrekt i undervisning och standardbruk. Det finns också dialektala variationer och historiska förändringar som påverkar satsbyggandet över tiden. Satsregler används i utbildning, i grammatikverk, och i språkteknologiska tillämpningar som språkanalys och korrekturläsning.

Se även: Svenska grammatik, syntax, satsstruktur.