Satellitsändningar

Satellitsändningar är sändningar av programinnehåll eller data via artificiell satellit i omloppsbanan runt jorden. Oftast används en uppsändning från en markstation till satelliten, som fungerar som återutsändare (transponder). Signalerna sänds ner till mottagare i hushåll, företag eller anläggningar. Satellitsändningar möjliggör bred distribution över stora geografiska områden, inklusive avlägsna eller glesbefolkade regioner.

Teknik och infrastruktur: Den vanligaste banan för kommersiell TV-sändning är geostationär bana (GEO), cirka 35 786 km höjd. Transpondern tar emot uplink och sänder nedlänkad signal vidare på annan frekvens. Frekvensband som används inkluderar C-, Ku- och Ka-band. Slutanvändare mottar via parabolantenn och LNB. Digitala standarder som DVB-S och DVB-S2 används för effektiv överföring, ofta med MPEG-2/4-komprimering och SD/HD/4K-upplösning.

Historik: De första kommersiella satellitsändningarna förändrade TV-distribution. Telstar 1 lanserades 1962 och var bland de första kommunikationssatelliterna; Intelsat I (Early Bird) 1965 möjliggjorde globala sändningar. Under 1980- och 1990-talen byggdes fler GEO-satelliter och digitala standarder infördes, vilket lade grunden för dagens direkt-till-huset-sändningar (DTH).

Regler och tillämpningar: ITU och nationella myndigheter reglerar spektrum och orbitalpositioner. Vanliga användningar är direkt-till-hus-TV (DTH), satellitradio samt företags- och fartygs- eller flygkommunikation. Begränsningar inkluderar väderberoende (rain fade i högre frekvensband), latens och kostnader för markinfrastruktur.