SMEDmetoden

SMEDmetoden, eller SMED (Single-Minute Exchange of Die), är en lean-teknik för att minska tidsåtgången vid byten av verktyg eller inställningar på en maskin. Målet är ofta under tio minuter, vilket möjliggör mindre partier och ökad flexibilitet. Metoden utvecklades av Shigeo Shingo inom Toyota Production System på 1950- och 1960-talen.

Kärnan i SMED är uppdelningen av byten i interna och externa moment. Inom externa moment kan arbete utföras medan maskinen är i drift; interna moment kräver stopp. Målet är att flytta så mycket som möjligt till externa moment och förenkla kvarvarande interna steg. Vanliga steg: kartlägga bytet, separera och konvertera, samt strömlinja och standardisera.

Praktiskt innebär SMED-implementering att förbereda delar, verktyg och arbetsinstruktioner i förväg, använda parallella uppgifter och modulära lösningar, samt införa enkla snabbkopplingar. Dokumentation och utbildning är viktiga delar av processen för kontinuerlig förbättring och standardarbete.

Resultatet är ofta kortare omställningstider, högre maskinnutnyttjande, möjlighet till mindre partier och snabbare leverans. Nyttan mäts vanligtvis i minskningar av byte- eller omställningstid och förbättrad taktproduktion.

Implementeringen kräver ledningsstöd, tvärfunktionella team och utbildning. Vanliga hinder är motstånd mot förändring, bristande standardisering och underresurser i förberedelserna. SMED kan tillämpas inom tillverkning och tjänstesektorn där maskinbyten påverkar produktionen.