Reningsgraden

Reningsgraden är ett mått på hur effektivt en reningsprocess eller anläggning tar bort föroreningar från ett influent eller från luft eller andra medier. Inom vattenvård används den ofta för att beskriva hur stor andel av en specifik förorening som avlägsnas i processen. Vanligtvis uttrycks reningsgraden i procent och kan beräknas som Reningsgrad = (mängden som avlägsnas / den ursprungliga mängden) × 100. För koncentrationsbaserade mått används ofta C_in och C_ut, där Reningsgrad = (C_in − C_ut) / C_in × 100.

Olika föroreningar kräver olika tekniker. I vattenrening används biologisk rening (t.ex. aktivt slam) för organiska ämnen och suspensioner, medan kemisk fällning eller sedimentering kan användas för tungmetaller eller fosfor. Nitrogenföreningsprocesser som nitrifikation och denitrifikation bidrar till kväveremoväxt, ofta i kombination med biologisk behandling. Tertiär rening kan tillämpas för att uppnå mycket låga asknivåer av särskilda ämnen.

Faktorer som påverkar reningsgraden inkluderar influentens karaktär, hydraulisk retentionstid, drift- och underhållsnivå, temperatur och tillgång till syre. Reningsgraden används för att utvärdera prestanda, jämföra tekniker och planera uppgraderingar eller nykapacitetsbehov.

Exempelvis uppnår många moderna kommunala reningsverk höga BOD-reningsgrader (ofta över 90 %), medan kväve- och fosforreducering kräver särskilda steg och kan variera beroende på teknik och driftsförhållanden. Se även BOD, COD, TSS, nitrifikation och denitrifikation.