Reglerbundenhet

Reglerbundenhet är ett begrepp inom reglerteknik som beskriver hur en regulator och den reglerade processen beter sig när ingångar och störningar är begränsade. En vanlig målbild är att den reglerade variabeln y(t) följer en önskad referens r(t) och att felsignalen e(t) = r(t) − y(t) hålls inom förutbestämda gränser.

I praktiken kopplas en regulator in i en återkopplingsloop runt processen. Reglerbundenhet hänger nära begreppen BIBO-stabilitet och reglerkvalitet: om systemet är BIBO-stabilt innebär det att varje begränsad inmatning w(t) leder till en begränsad utmatning y(t). Den praktiska betydelsen är att felsignalen inte växer okontrollerat och att regulatorn inte orsakar överdriven eller irreglerad aktivitet i systemet. Reglerbundenhet rymmer både hur små fel kan hållas och hur fel beter sig när störningar eller förändringar i referensen uppstår.

I designen används ofta reglerkomponenter som integrerande åtgärder för att reducera steady-state-fel, särskilt vid konstant störning eller stegförändringar i referensen. Robust reglerbundenhet innebär att regleringen behåller sina egenskaper trots modellfel och varierande störningar, ofta utvärderat med normer eller transferfunktioner i ett robusthetsramverk.

Användning: Reglerbundenhet är central i design av automationssystem, processreglering och robotik, där man vill säkerställa att den reglerade variabeln och regulatorns aktivitet förblir inom säkra och acceptabla gränser under olika driftförhållanden.