Redovisningslagstiftning

Redovisningslagstiftning avser de lagar och regler som styr hur företag och organisationer ska upprätta och presentera sin ekonomiska information. Syftet är att säkerställa transparens, tillförlitlighet och jämförbarhet i redovisningen för intressenter som investerare, kreditorer, myndigheter och allmänheten. I Sverige regleras redovisningen främst genom Årsredovisningslagen (1995:1554), Bokföringslagen (1999:1078) samt internationella redovisningsstandarder som fastställs av International Accounting Standards Board (IASB).

Årsredovisningslagen gäller för aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra större företag, och kräver att de upprättar en årsredovisning som innehåller balansräkning, resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse. För mindre företag kan förenklade regler tillämpas. Lagen syftar till att ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och resultat samt att skydda intressenternas rättigheter.

Bokföringslagen däremot gäller för alla företag och organisationer, oavsett storlek, och reglerar hur bokföringen ska utföras. Den kräver att alla ekonomiska transaktioner dokumenteras och att bokföringen är fullständig, korrekt och tillgänglig för myndigheter vid behov. Lagen innehåller även bestämmelser om hur lång tid bokföringsmaterial ska förvaras.

Internationella redovisningsstandarder, såsom IFRS (International Financial Reporting Standards), används av många företag, särskilt de som är noterade på internationella börser. Dessa standarder ger en global ram för hur redovisning ska genomföras och underlättar jämförelser mellan företag över landsgränser. I Sverige tillämpar vissa företag IFRS parallellt med nationella regler, medan andra enbart följer Årsredovisningslagen.

Överträdelser av redovisningslagstiftningen kan leda till sanktioner, såsom böter eller i vissa fall straffansvar för företagsledningen. Myndigheter som Bolagsverket och Skatteverket övervakar att företag följer lagarna och kan initiera granskningar vid misstanke om felaktigheter.