Radiolänklinjer

Radiolänklinjer är fasta trådlösa kommunikationslänkar som kopplar samman två eller flera platser genom radiotransmission. De används ofta som bakgångs- eller procentsloppingar i telekommunikationsnät, där kabelförbindelser är opraktiska eller kostsamma. En radiolänkinstallation består vanligtvis av sändare, mottagare, antenner och kontrollutrustning som reglerar överföringen och möjliggör felkorrigering och överföringssäkerhet.

Hur de fungerar bygger på att parterna har linjärt sikt mellan varandra eller nästan sikt i närheten. Genom riktade höggain-antenner och punkt-till-punktlänkar används frekvensband i mikrovågs- och millimetervågsområdet för att uppnå höga datahastigheter över avstånd som sträcker sig från några kilometer upp till flera tiotal kilometer. För längre sträckor används ofta flera länkar i serie eller multihop-strukturer samt relästationer för att omvänta hinder som berg eller vatten. Driftsegenskaperna påverkas av väder och andra miljöfaktorer, särskilt vid högre frekvenser.

Vanliga användningsområden inkluderar backhaul för mobilnät och bredband, distribution av TV och data över regionala nät, samt kommunikationslänkar för myndigheter och räddningstjänst. Tekniken används också i nödsituationer och på platser där fiber eller kabel inte är praktiskt tillgängligt, eller där snabb uppbyggnad krävs.

Tekniken omfattar olika frekvensband, licensierade och licensfria, och kan använda digital modulering, felkorrigering och nätverksadministration för att leverera pålitliga kapaciteter. Även om fiber ökar i användning, är radiolänklinjer fortfarande relevanta i många geografiskt utmanande miljöer och som del av hybridnätlösningar.