RNaseinhibitorer

RNaseinhibitorer är proteiner som hämmar ribonukleaser, enzymer som bryter ner RNA. De används i biovetenskaplig forskning för att skydda RNA under arbetsflöden där RNA är särskilt mottagligt för nedbrytning, till exempel vid RNA-extraktion, in vitro-transkription och omvänd transkription följt av PCR. Den mest använda typen är ribonukleaseinhibitor (RI), ett cirka 52 kDa stort protein som först isolerades från human placenta och sedan producerats recombinantly. RI binder RNase A‑familjens enzymer med mycket hög affinitet och bildar ett tät 1:1-komplex som hindrar RNaseaktivitet.

Användningsområden omfattar skydd av RNA i reaktioner där nedbrytning annars skulle påverka resultatet. RI tillsätts ofta i RT‑reaktioner, RNA‑isoleringar (till exempel vid TRIzol‑ eller liknande metoder), in vitro‑transkription och andra protokoll där RNA:s integritet är avgörande. Det finns flera kommersiella RNaseinhibitorer med olika formuleringar och koncentrationer, men de delar grundläggande funktion: att minska risk för RNA‑nedbrytning i laboratoriemiljöer.

Begränsningar inkluderar att RI huvudsakligen hämmar RNase A‑familjen och inte är effektivt mot alla RNaser som kan förekomma i prover, såsom RNase L eller vissa icke‑A‑familjemedlemmar. Olika produkter kan också skilja i styrka och användningstemperatur, varför valet av inhibitor bör anpassas till det aktuella protokollet. Genomik och bioteknik hänvisar ofta till genen RNH1, som kodar för ribonukleaseinhibitor i människor.