Röstningsmetoder

Röstningsmetoder är systemen som används för att omvandla väljarnas röster till beslut eller mandat i val. Olika metoder gör skillnader i hur rösterna räknas, hur många som behövs för att vinna och hur väl resultatet speglar väljaropinionen.

En grundläggande uppdelning är mellan majoritetsbaserade och proportionella metoder. Majoritetsmetoder söker ofta en vinnare som uppnår en absolut majoritet, eller den som får flest röster i en enkel omgång (pluralitet). I tvåvalssystem genomförs ett extra val om ingen nådde majoritet i första omgången.

Rankade röstningar tillåter väljare att ordna kandidater efter preferens. Vid instant-runoff voting (IRV) elimineras den minst valda kandidaten och rösterna fördelas enligt nästa valbara alternativ tills någon når majoritet. Single transferable vote (STV) används för flera mandat och syftar till proportionell representation genom omfördelning av överskott och röster till nästa preferens.

Proportionella metoder strävar efter att spegla väljaropinionen i antalet mandat. Vanliga tekniker är partilistor (slutna eller öppna) där mandatfördelningen ofta görs med metoder som D’Hondt eller Sainte-Laguë. Dessa metoder används ofta i parlamentariska val och kräver vanligtvis flera mandat för att uppnå rättvisa.

Hybridmetoder kombinerar aspekter från olika system. Mixade system som mixed-member proportional (MMP) används i vissa länder och blandar val i enkammarskretsar med partilistor för att uppnå en övergripande proportionell fördelning. Andra metoder som approve voting och range voting låter väljare godkänna eller poängsätta flera kandidater.

Röstningsmetoder har olika egenskaper när det gäller representativitet, stabilitet och sårbarhet för strategisk röstning, vilket gör valet av metod viktigt för demokratiska processer.