Pålfundament

Pålfundament är en grundläggningstyp där byggnadens last överförs till djupare liggande jordlager eller berg via pålar som antingen drivs ned i marken eller borras ned i marken. Den används när övre jordlager har låg bärförmåga eller när betydande sättningar måste undvikas. Pålarnas uppgift är att överföra laster, inklusive vertikala krafter och jord- och vindlaster, till djupare stabil mark. Lastöverföringen sker huvudsakligen genom slutbärighet i djupa lagerr eller genom friktionsbärighet längs pålens skaft, eller en kombination av båda.

Typiska material för pålar är trä, betong och stål, ibland som kombinationer eller i kompositlösningar. Drivna pålar används ofta i byggnader och broar, medan borrade pålar är vanliga när buller, vibrationsspridning eller närmare befintliga konstruktioner ställer krav på mindre påverkan. Drivning av pålar sker vanligtvis med hammare eller vibrerande utrustning; borrade pålar tillverkas genom borrning, applicering av betong eller stålkärna och härdning/ingjutning.

Pålarna binds samman av en överliggande konstruktion, ofta en betong- eller stålplatta eller annan kopplingsstruktur, som fördelar lasten jämnt över fyra eller fler pålar och överför den till byggnadens ram. Grundläggningen kräver geoteknisk undersökning, lastberäkningar och bedömning av bärförmåga och sättningar. EnligtEurokod 7 och nationella föreskrifter utvärderas bärighet och kontrollas med provlastningar och eventuella icke-destruktiva tester.

Fördelarna med pålfundament är att de möjliggör grundläggning i svagt eller flytande jordlager och under tung belastning; nackdelarna inkluderar kostnader, behov av specialutrustning och buller vid installation.