Purinnukleotider

Purinnukleotider är molekyler som består av en purinbas, en sockerdele (oftast ribos eller deoxyribos) och en eller flera fosfatgrupper. De är viktiga byggstenar i nukleinsyrorna RNA och DNA samt medverkar i flera andra biokemiska processer. De fungerar som energibärare, exempelvis ATP (adenosintrifosfat), och som kofaktorer i enzymatiska reaktioner.

Den purina basen i purinnukleotider är adeninhydrolytiskt eller kemiskt kopplad till ett socker, vilket bildar nukleosider (adenosin i fallet med ATP). Fosfatgrupperna tillkommer genom fosforylering, vilket resulterar i olika typer av purinnukleotider som AMP (adenosinmonofosfat), ADP (adenosindifosfat) och ATP, där antalet fosfatgrupper ökar.

I cellen är purinnukleotider centrala för energitransport och lagring. ATP fungerar som cellens huvudsakliga energivaluta, där fosfatgrupper kan avlägsnas för att frigöra energi, vilken används i processer som muskelkontraktion, upplösning av molekyler och aktiv transport. Utöver detta verkar purinnukleotider som kofaktorer för en mängd enzymer, inklusive de som är involverade i cellandning och DNA-replikation.

Produktionen av purinnukleotider sker dels genom de novo-syntesvägar, där de byggs upp från enkla molekyler, och dels genom salvage pathways, där purinbaser återvinns från nedbrytningen av nukleinsyror. Deras funktion och metabolism är avgörande för cellens funktion och överlevnad.