Proteinspjälkning

Proteinspjälkning är den biokemiska processen som bryter ner proteiner till mindre peptider och fria aminosyror som kan absorberas av tunntarmen. Denna nedbrytning sker i flera steg och involverar olika enzymer och transportmekanismer.

I magsäcken startar spjälkningen när magsäcken producerar pepsinogen som aktiveras till pepsin av magsyran (HCl). Pepsin spjälkar proteiner till längre polypeptider och en del fria amino- och dipeptider. Den sura miljön och proteolytiska aktivitet gör att nedbrytningen fortskrider när maten blandas med magsaft.

I duodenum och jejunum fortsätter nedbrytningen med pankreasenzymer som trypsin, kemotrypsin och karboxypeptidaser. Dessa enzymer klipper polypeptider till kortare peptider och fria aminosyror. Trypsin och andra proteolytiska enzymer aktiveras från sina zymogener av enterokinas (enterokinase) i tunntarmen. Bikarbonat från pankreas neutraliserar sur miljö och skapar optimala förhållanden för enzymaktiviteten.

På tunntarmens villi sker den sista nedbrytningen via brush-border-enzym, inklusive peptidaser som hydrolyserar di- och tri-peptider till fria aminosyror. De absorberas sedan av enterocyterna. Vanliga transportvägar är Na+-beroende aminosyramotorer för fria aminosyror och PepT1, en protondriven transportör, för di- och tri-peptider som bryts ner inne i cellerna.

Proteinspjälkning är avgörande för näringsupptag och proteinsyntes i kroppen; störningar i processen kan leda till malabsorption och näringsbrist.