Proteinmarkörer

Proteinmarkörer är proteiner som används som indikatorer på biologiska tillstånd eller processer. De fungerar som biomarkörer i diagnostik, prognos och uppföljning av behandling, men förekommer också som standarder eller kontrollproteiner i laboratorieanalyser. De används för att identifiera, kvantifiera eller karaktärisera tillstånd i blod, vävnad eller celler.

Funktionella kategorier inkluderar biomarkörer som indikerar sjukdomsprocesser eller inflammation, molekylviktsstandarder som används som referens i elektrofores och kromatografi, samt belastningskontroller i proteinkanalyser som används för normalisering. Exempel på kliniska biomarkörer är troponin vid hjärtinfarkt, PSA vid prostatacancer och CA-125 vid ovarialcancer. CRP är ett inflammationsmarkörprotein. Inom diagnostik används även vävnads- eller cellmarkörer såsom CD-molekyler i immunhistokemi och flödescytometri.

Detektion av proteinmarkörer sker framförallt med antikroppsburna metoder som ELISA, immunohistokemi, Western blot och immunofluorescens, samt med masspektrometri i proteomik. Molekylviktsstandarder används som referens vid elektrofores och kromatografi för att bedöma storlek och koncentration.

Användning och tolkning kräver klinisk kontext och ofta kompletterande tester. Många proteiner är inte sjukdomsspecifika och resultat kan påverkas av preanalytiska variabler samt metodiska skillnader. God laboratorie- och klinisk validering, standarder och kvalitetskontroll är viktigt i användningen av proteinmarkörer.