Processmiljön

Processmiljön, eller process environment, är samlingen av data som följer med ett program när det körs och som kan influera hur det beter sig. Den omfattar vanligen miljövariabler, aktuell arbetskatalog, användar- och gruppuppgifter, resursgränser och information relaterad till systemets status som programmet kan läsa eller påverka. Miljön består oftast av namn–värde-par som anger hur programmet ska tolka sin omgivning.

I Unix-liknande operativsystem representeras miljön som en uppsättning miljövariabler som ges till programmet vid deras skapande via kallor som execve. I Windows hanteras miljön genom en miljöblock som skickas till den nya processen vid CreateProcess. Den initiala miljön kan bestå av föräldraprocessens miljö och kan sedan modifieras av programmet själv genom funktioner som exempelvis setenv eller putenv (eller motsvarande i Windows). Miljön är ofta ärvd av barnprocesser men skiljer sig mellan olika processer och körs i isolerade sammanhang, särskilt i containrar och virtuella maskiner.

Användningen av processmiljön är vanlig för konfiguration och beteendeanpassning utan att vår kod måste kompilera med specifika värden. Exempel är sökvägen i PATH, användarens hemkatalog, språkinställningar och tidszon. Miljön är strängbaserad och kan påverkas av säkerhetsrisker om den används ovarsamt, eftersom felaktiga eller skadliga variabler kan påverka programflyt och säkerhet. I moderna system är processmiljön ofta isolerad mellan olika processer och containerlösningar för att stärka säkerhet och reproducerbarhet.