Posthärdningen

Posthärdningen är den fortsatta härdningsprocessen som kan ske efter den initiala härdningen av vissa polymera system, såsom härdplaster, epoxylim eller dentalresiner. Vid posthärdningen aktiveras eller fortsätter kvarvarande reaktionsfria grupper att korslänkas, ibland under påverkan av temperatur, ljus eller miljöförhållanden. Resultatet är ofta en ökning av genomslagskraften för materialets mekaniska egenskaper, som högre styvhet, hållfasthet och kemisk resistens, men kan också leda till ökad sprödhet eller krympning om processen är starkt pådriven.

Orsakerna till posthärdning inkluderar kvarvarande monomerer eller reaktiva grupper i materialet som inte hunnit reagera under den första härdningen, samt yttre stimulans som värme, UV- eller långvarig exponering. Följderna varierar beroende på materialets sammansättning och härdningsvillkor. I praktiken kan posthärdning ske under färdigställande eller användning, till exempel i beläggningar, lim eller munhåleresonanser där kroppstemperatur och fukt påverkar utvecklingen av korslänkning över tid.

Tillvägagångssätt för att främja eller kontrollera posthärdningen innefattar termisk behandling (postkuring) eller extraktion av ytterligare energi via ljus eller kemiska stimuli för att uppnå önskad härdningsgrad. Omvänt kan oönskad posthärdning leda till överhärdning, spänningar eller färgförändringar, särskilt i tjockare eller färgade lager. Noggrann kontroll av materialets recept, mängden kvarvarande reaktiva grupper och miljöförhållanden är därför viktig för att reproducera önskade egenskaper.