Planetvågor

Planetvågor är störstskaliga vågor som förekommer i planeters atmosfärer och/eller oceaner. De sträcker sig oftast över hundratals till tusentals kilometer och färdas längs latituderna, där de transporterar energi och momentum mellan olika höjder och regioner. Planetvågor är ofta kopplade till planeternas rotation samt till termiska och topografiska variationer.

De uppstår genom en kombination av Corioliseffekten (rotationens konsekvenser), temperatur- och densitetsskillnader samt olika typer av instabiliteter i atmosfären eller haven. Vågtillstånden kan ha olika struktur och sprider sig genom atmosfären eller haven med sin egen hastighet. Deras propagation påverkas av toppografi såsom bergskedjor och kustområden, samt av konvektion och vindskikt.

På jorden är de mest kända planetära vågorna Rossby-vågor, som styr jetströmmar och stora vädermönster. I haven förekommer långa vågor som liknar planetära vågor, exempelvis långvågiga Rossby- och Kelvin-vågor. På andra planeter kan liknande vågor uppträda i gasjättarnas och andra planeters atmosfärer, där olika rotationer och temperaturförhållanden formar vågstrukturer.

Observationer av planetvågor görs med vädersatelliter, radiosonder, havsbojar och andra mätningar av vind- och höjdförändringar. Modellering med dynamiska jordsystem-modeller och vågteorier används för att förstå deras roll i klimatvariationer, stormar, jetströmmar och havsströmmar.

Begreppet används främst inom meteorologi och oceanografi. Inom planetsforskning används det ibland mer generellt och i samband med studier av andra planeters atmosfärer.

---