Placebobehandling

Placebobehandling är en behandling som antingen saknar aktivt läkemedel eller saknar specifik terapeutisk effekt, och används framför allt som kontroll i kliniska studier. I randomiserade undersökningar jämförs ofta en aktiv behandling med en placebo-grupp för att fastställa vilken del av effekten som beror på den aktiva substansen eller proceduren. Placebo kan vara inaktiva tabletter, saltlösningar eller icke- terapeutiska ingrepp som ser ut som behandling, inklusive sham-operationer.

Placeboeffekten uppkommer när patientens förväntningar, interaktionen med vårdgivaren och andra psykologiska faktorer leder till upplevd eller faktisk förbättring. Noceboeffekten är motsatsen, där negativa förväntningar orsakar eller ökar biverkningar.

Etik och reglering: Inom forskning krävs vanligtvis informerat samtycke och ibland blindning så att varken deltagare eller forskare vet vilken grupp som får aktiv behandling. Användning av placebos i klinisk vardag är omdebatterad. Öppna placebos, där patienten vet att det är placebo, har rapporterats kunna ge viss nytta i vissa sammanhang men är fortfarande föremål för forskning.

Användningsområden: Placebo används främst som metod för att kvantifiera effekten av en behandling, särskilt vid smärtstillning och psykiatriska tillstånd där subjektiva utvärderingar spelar stor roll. Det är viktigt att skilja mellan placebo som forskningsverktyg och verklig vård, där aktiva behandlingar är nödvändiga för att uppnå resultat.