Pinjonkonstruktion

Pinjonkonstruktion, eller pinjdsskelning, är en konstruktionsteknik där två eller flera fasta kroppar förenas med en pin genom genomgående hål och där rörelse endast tillåts som rotation kring pinnens axel. Denna typ av ledförbindelse används som en revolutled (revolute joint) i mekaniska system och möjliggör enkla, kostnadseffektiva och snabbt demonterbara kopplingar.

Genomförande och komponenter: En pinjon består av en cylinderformad pin som sätts genom hål i de anslutna delarna. För att minska friktion och slitage används ofta bushings eller bearings i hålen samt smörjning. I vissa konstruktioner används lås- eller säkringsanordningar som kilar, brickor eller skruvar för att behålla pinnen på plats. Pinnen kan vara permanent eller avtagbar beroende på krav på underhåll och demontering.

Dålig och belastning: En pinjon förväntas överföra huvudsakligen skjuv- och bärbelastning i hålet och i pinnen. Viktiga designparametrar är hålens och pinens diameter, materialval, ytfinish och smörjningsstat. Felkällor inkluderar överbelastning, slitage i hålen, feljustering och lossning av låsmedel, vilket kan leda till rörelseosäkerhet eller mekanisk spel.

Fördelar och begränsningar: Fördelarna med pinjonkonstruktion är enkelhet, låga tillverkningskostnader, snabb montering och enkel bytest av slitna komponenter. Begränsningar inkluderar slitage och behov av underhåll, risk för spel vid vibrationer och begränsad bärförmåga jämfört med fasta eller mer komplexa leder.

Tillämpningar: Används i mekaniska länkar, fyra-kants- och stående mekanismer, maskinverktyg, lantbruksmaskiner, robotarmar och konstruktionsramar där enkel rotation behövs utan komplexa leder.