Periodiseringsprincipen

Periodiseringsprincipen, eller periodisering, är en grundläggande redovisningsprincip i Sverige som kräver att intäkter och kostnader redovisas i den period de hänför sig till, oavsett när betalningen sker. Syftet är att redovisningen ska spegla den faktiska ekonomiska aktiviteten under perioden och möjliggöra jämförelser mellan olika perioder samt en rättvisande bild av företagets resultat och ekonomiska ställning.

I praktiken uppnås detta genom att använda upplupna och förutbetalda poster, samt avskrivningar och avsättningar. Exempel: intäkter redovisas när prestationen har fullgjorts, även om fakturan först kommer eller betalas senare; kostnader redovisas när de uppkommer, inte när betalning sker; förutbetalda kostnader tas som tillgång och kostnadsförs över nyttjandeperioden; upplupna kostnader och upplupna intäkter justerar balans- och resultaträkningen.

Periodiseringsprincipen står i kontrast till kassabasisredovisning, där transaktioner bokförs när pengar byter ägare. Regelbundet följer svenska företag periodisering som en del av god redovisningssed, och regleras i praktiken av årsredovisningslagen och redovisningsstandarderna K2/K3 eller IFRS för koncernredovisning.

Praktiska överväganden innebär att uppskattningar och bedömningar görs vid till exempel avskrivningar, garantier och reserveringar. Felaktig periodisering kan leda till snedvridna resultat och missvisande bedömningar av företagets likviditet, lönsamhet och finansiella ställning.