Passbanddämpning

Passbanddämpning beskriver den mängd av signalens amplitud som förloras när frekvenser ligger inom filterets passband. Den anges vanligtvis som den maximala dämpningen i passbandet och mäts i decibel (dB); beteckningar som A_p eller L_p används ofta. I ett idealfilter skulle dämpningen vara noll i hela passbandet, men verkliga filter uppvisar viss förlust.

Passbanddämpningen är nära relaterad till passbandrippel, som är variationen i magnitud över passbandet. Om passbandet är monotont utan rippel, som i Butterworth-filter, finns det ändå en viss dämpning i jämförelse med DC. I filter som Chebyshev Type I förekommer passbandrippel, men det specificeras vanligtvis ett maximalt dämpningsvärde i passbandet.

Orsaker och påverkan: Dämpningen påverkas av filtertyp, ordning och komponentkvalitet. Generellt ökar möjligheten till bättre selektivitet med högre ordning, vilket ofta kan innebära större variationer inom passbandet om designen inte optimeras. Designparametrarna inkluderar också toleranser och impedansmatchningar som kan öka in-band dämpningen.

Mätning och betydelse: Amplitudresponsen H(f) över frekvensen i passbandet kan beskrivas i dB som 20 log10|H(f)|. Den maximala passbanddämpningen definierar A_p. Passbanddämpning påverkar signalnivåer, SNR och stabilitet i system, och är en viktig parameter i exempelvis kommunikations-, ljud- och instrumentapplikationer. Begränsningar i passbanddämpning måste balanseras mot krav på stopbanddämpning och övergångsbandbredd.