Paketförvaltning

Paketförvaltning är processen att hantera mjukvarupaket i ett operativsystem eller en programvarumiljö. Den omfattar att hitta, installera, uppgradera och ta bort programvara samt att hantera dess beroenden, konfiguration och dokumentation. Ett paket är vanligtvis en arkivfil som innehåller binärer, bibliotek och metadata som beskriver version, beroenden och installationsinstruktioner. Syftet med paketförvaltning är att hålla systemet i ett konsekvent, stabilt och säkert tillstånd samt underlätta reproducerbar distribution av programvara.

En paketförvaltare, eller pakethanterare, är ett verktyg som kommunicerar med ett eller flera paketarkiv för att hämta paket, kontrollera deras integritet och installera dem i rätt kataloger. Paketsystemet hanterar ofta beroendeträsk, där installation av ett paket automatiskt inkluderar andra paket som krävs, och ser till att versioner är kompatibla. Många system stöder transaktionella operationer där installationer och uppgraderingar antingen fullföljs helt eller avbryts för att undvika delvis uppdaterade tillstånd. Säkerhet hanteras vanligtvis genom signering av paket och verifiering av arkivets identitet.

Vanliga paketförvaltningsverktyg är exempelvis apt och dpkg i Debian/Ubuntu, rpm och dnf i Red Hat/Fedora, pacman i Arch Linux samt zypper i openSUSE. Dessa verktyg använder olika paketsformat, arkivstrukturer och kommandogränssnitt men följer liknande principer: katalogisering av mjukvara, beroenden, uppdateringar och borttagning. I större miljöer används ofta centraliserade arkiv, speglar och automatisering via konfigurationshanterare för att skala hanteringen av tusentals maskiner.