Operativsystemen

Operativsystemen är systemprogramvara som hanterar en dator eller annan enhet och tillhandahåller ett gränssnitt mellan användare och maskinvara. De koordinerar resurser som processor, minne, lagring och in-/utmatning samt tillåter program att kommunicera med maskinvaran utan att känna till lågnivådetaljer.

De flesta operativsystem består av en kärna (kernel) som hanterar processer, minne och I/O. Runt kärnan finns komponenter som användargränssnitt, bibliotek och verktyg. Viktiga funktioner inkluderar schemaläggning av processer, virtuell minneshantering, filsystem, drivrutiner och säkerhet/åtkomstkontroller. Processer kommunicerar med varandra och med maskinvaran genom systemanrop och IPC (kommunikation mellan processer).

Arkitekturerna varierar. Monolitiska kärnor, som traditionella Unix- och Linux-system, innehåller många tjänster i en stor kärna. Mikrokärnor flyttar fler tjänster utanför kärnan för att öka modulariteten och robustheten, medan hybrida designers försöker kombinera fördelarna. Realtidsoperativsystem (RTOS) används i inbyggda system där tidskritiska uppgifter krävs.

Exempel på operativsystem är Windows, macOS, Linux, Android och iOS. Många OS är kommersiella; Linux och många RTOS är open source. Operativsystem skiljer sig åt vad gäller användargränssnitt, licensmodell och målplattformar (stationära datorer, mobiltelefoner, servrar, inbyggda system).

Nutida trender omfattar virtualisering och containrar, molnbaserade tjänster samt ökade krav på säkerhet och energihantering. Inom inbyggda och mobila områden används ofta realtidsoperativsystem för att möta tidskritiska krav, medan moderna plattformar stödjer kraftfulla applikationer och användargränssnitt.

---